tromb.

ibland känns det som att huvudet ska s p r ä n g a s.

för jag tänker så himla mycket, på allt mellan himmel och jord.

på vem jag är, vem du är, hur framtiden blir, hur det hade blivit om 

inte det hade hänt, vad som hänt om det istället blivit så,

när var hur, varför?? vad ska jag göra, hur ska jag göra det,

hur är man? vad vill man? var ska jag vara?

och blir det verkligen av.. kommer jag att glömma eller göra fel?!

åh gode.

värst, eller kanske rörigast är det i huvudet

när det absolut inte ska vara det,

på kvällen när jag försöker sova.

ibland slutar det med att jag drömmer kosntiga,

förvirrande drömmar.. ofta om ett gammalt, spökligt hus

i mitten av ingenstans. vet inte och hinner inte riktigt tolka det..

kanske blir det en dag ordning där inne

bakom skallbenet, men jag är inte säker på att jag vill det.

det kanske inte blir bättre på det viset.

kram