9.1.17

Mina kokböcker

Hej på er! Jag tänkte visa er mina kok- och bakböcker som jag samlat
på mig under de senaste åren. Kokböcker är ju ganska
dyra så jag köper sällan dem själv. Istället önskar jag mig dem i present. I julas fick jag
till exempel tre nya exemplar till samlingen. 


Här är dem! Tio stycken plus några till som jag delar med mamma, några mattidningar och så
några böcker jag rensat ut från hyllan. De är så fina, tycker jag - jag har dem delvis för 
att bara ha och titta i då och då...


Vi börjar med dessa två. Nya första kokboken riktar sig till barn och var nog den första
jag fick, men jag tycker fortfarande om den. Här fins recept på allt. Soppor, bröd, kakor, sallader,
tårtor och så. Raw fika har jag inte bakat något ur ännu men borde det. Allt ser så gott ut.


 Här är två fina böcker jag fick i julklapp. Miljödieten handlar om sådant som jag
tycker är viktigt; att sluta äta kött, att ta hand om miljön och sig själv.
Ett stekt ägg är också middag är skriven av fantastiska Siri Barje som verkar så klok och rolig.
Jag smakade hennes mat på bokmässan och dog litegrann.




Böckerna från Green Kitchen Stories är biblar när det kommer till vegetarisk mat.
Broccolisalladen på omslaget till höger har jag lagat många gånger och tröttnar aldrig. Den är så
god - precis som alla andra recept.



Ytterligare två böcker: Sweet food & photography från underbara Linda Lomelino och
min enda Jamie-bok.



Och så två finfina av Leila Lindholm, som jag beundrat sedan jag var tolv ungefär. 
Hemma har vi också hennes One more slice och A piece of cake, och de är ju alla
fyllda med fantastiska omgivningar och fotografier.
Sweet christmas fick jag som tidig
julklapp och använde till att göra ischoklad i julas.



Och så får jag inte glömma min egna receptbok, där jag sparar recept från internet, diverse 
tidningar och mammas favoriter.



Gå och laga något gott vettja!

Kram, Hanna


2.1.17

bladvändning





Bilder från Kulturen, Lund, och hemma hos mig.

Det är den andra januari och temperaturen har sjunkit under nollstrecket här i 
Helsingborg. Jag äter dumplings och vietnamesiska vårrullar som blivit över från
nyår, tar timslånga promenader och skriver litegrann på mitt gymnasiearbete.

I år tar jag studenten. Och vad sker sedan? Inte så mycket, egentligen:
Jag ska sommarjobba, kanske resa någonstans och därefter ska jag vara hemma.
Vila, läsa, sova, träna, se på serier, fotografera och laga mat. 
Allt det jag knappt haft tid med under de senaste åren.
Och när jag är klar med det - ja, då får vi se vad som sker.

Kramar

29.12.16

post jul






Hej på er.
Det är torsdag och jag har fortfarande jullov. Vi valsar runt
i mjuka koftor och hårknutar här hemma, böjer oss ofta ner för att klappa
på en mjuk kattmage och drar oss inte så mycket för att ta en chokladpralin
eller två. 

Jag hade en fin jul i år igen och firade den i Höllviken hos min morfar.
Där åts det julbord, öppnades fina presenter och suckades över hur mycket kärlek man kan känna
för en lillkusin som man aldrig ens träffat förut. Men jo. Visst kan man det.

Jag har mer tid än vanligt och tillbringar överflödet framför Skam (ja, jag är fast jag med), Fröken Frimans krig och Braveheart. På lördag kommer två vänner hit och firar in det nya året med mig, 
och jag har varit i den asiatiska butiken här i staden och köpt lyckokakor och rispapper.

Ha det fint, lova det!

18.12.16

från mobilen i december














Hej!

Snart är det jul, jag går på mitt sista jullov och ska se Håkan Hellström i Malmö,
baka fler saffransgrottor och se på TV utan att känna att jag slösar min tid. 

De senaste veckorna har varit fyllda av luciafirande, kattgos, brysselkål, pepparkaksbak, kyliga
morgnar, tända ljus och solnedgångar vid 14:54. Nu saknas bara snön.

Kramar!

 ❅

10.12.16

December











Du är stressfylld, mörk och kall. Men jag tycker om dig.

19.11.16

snöstormar.





Det är november och snön har lagt sig över Skåne.
Med stormen kom presidentvalet, och med presidentvalet kom oron.
Vad ska hända med människorna, med klimatet och med världen?
Om ett av världens mest maktfulla länder inte tar ansvar
över sin trehundramiljoner stora befolkning, eller sin massiva påverkan på vår miljö
 - vad händer då?
Jag vet inte säkert, men jag är säker på att jag inte vill veta.

Det är november och jag känner mig skör. Jag har ett timslångt telefonsamtal
 med en saknad vän - en klok och fin en, som bor långt bort -
och hon undrar hur jag mår.
"Bra", säger jag. "Jag brukar alltid må dåligt vid den här tiden på året,
men inte nu. Inte i år. Den här gången kanske jag slipper".
 Men så lägger sig mörkret och kylan över världen och
så är den plötsligt där igen -
 känslan av hopplöshet, tristess, tomhet.

Ingenting är fel, inte egentligen. Och jag vet ju att så snart det blir vår igen, då mår jag bra.
Nästa år är det ju dessutom slut med skolan - jag tar studenten
och blir 'fri' för en stund. Vetskapen om vad som komma skall borde räcka,
 tycker man. Det borde muntra upp mig under de
svarta himlarna när jag skyndar hem från skolan
klockan sex en torsdagskväll.
Men vintern är lång och våren långt bort.
Det är svårt det där, att hålla ut. Att komma ihåg att allt kunde varit
så himla mycket värre.

Än så länge skrapar den bara på ytan, den där olustiga känslan
som talar om att något är fel.
 Jag mår inte dåligt - bara lite sämre än jag gjort.
Kanske märks det bara för att jag varit ovanligt glad på sistone.
Kanske är det bara kontraster som spökar och inbillar mig saker.
Jag vet inte säkert. Jag vet bara att det kommer vara så här ett litet tag,
och att det inte är så farligt egentligen.
Inte lika farligt som klimathot och snöstormar.

Kramar